I år, 1999, är det 150 år sedan Uppsala srudentkår bildades. Med historien som facit kan man lugnt säga att det var en viktig händelse för Uppsalas studenter. Genom kåren har studentsamfundet fått en gemensam organisation som idag fyller många funktioner. I sin samtid var bildandet av kåren signifikant. Det skedde utifrån nya idéer om hur samhället borde vara uppbyggt. Studentnationerna med sin geografiska rekrytering sägs som representanter för ett gammalt, feodalt och korporativt samhällssystem, medan kåren skulle spegla det nya medborgarsamhället, byggt på individualitet och inte på grupptillhörighet. Det är inte överdrivet att göra en koppling mellan kraven pä en gemensam studentkår och kraven på ståndsriksdagens avskaffande.

Uppsalas studenters ansträngningar att organisera sig, finna sin identitet och vinna respekt från andra människor går dock längre tillbaka i tiden. I den här boken ingår tre uppsatser om tiden före kårens bildande, från 1600-talets början till 1800-talets mitt. Fokus är inriktat på studenternas bild av sig själva, deras förhållande till omvärlden och omvärldens syn på dem. Under perioden var allt detta statt i förändring. Genom nya uppfattningar om sin roll i samhället, men också genom yttre tryck från universitetsledningen och andra myndigheter - ofta i form av rent disciplinerande åtgärder - skapades en ny typ av student. I det moderna samhället fick studenterna en annan ställning, men lyckades också bättre än någon annan samhällsgrupp behålla sin särart.