Den konst som brukar kallas salongsmåleri tillkom under det sena 1800-talet och utmärks av tekniskt briljanta, berättande och historiskt tillbakablickande verk med motiv hämtade från klassisk mytologi, historia, Bibeln, litteratur och dramatik. Denna på sin tid så uppskattade bildvärld, med svenska företrädare som bland andra Julius Kronberg, Hugo Birger och Jenny Nyström, kom av de tidiga modernisterna att betraktas som hopplöst traditionell och smaklös kitsch. På grund av detta föll salongsmåleriet under tid i glömska och negligerades helt av konsthistoriker och de större konstinstitutionerna. Först i vår tid, i efterdyningarna av postmodernismens tankevärld, framstår det eklektiska salongsmåleriet återigen som högaktuellt, såväl inom samtidskonst, populärkultur som i forskningssammanhang.