Andra delen i serien Nybyggarliv i Vilhelmina bygger liksom den första på folklivsuppteckningar, främst av Vilhelminasonen Nils Eriksson, men också på tryckta källor och intervjuer i fält.

I denna volym skildras hur nybyggarna med mycken möda röjde för åkermark med de primitiva redskap som stod till buds. Sädesodlingen, främst av korn, hade de ingen större framgång med. Potatisodlingen lyckades bättre.

Nötkreaturen var livsviktiga. Av korna fick nybyggarna mjölk, som förädlades till smör och ost; i synnerhet smöret var en viktig handelsvara. Korna gav även – förutom kalvar varje år – användbara hudar och värdefull gödsel. Hästen var en arbetskamrat, oumbärlig i åkerbruket, vid transporter och på handelsresor. Fåren gav ull som användes till kläder.

I boken beskrivs också arbetsfördelningen i nybyggarhushållen, där män och kvinnor hade skilda uppgifter. Barnen anförtroddes redan från tidig ålder ansvaret att vakta de betesgående djuren.

Nybyggarsamhället byggde på naturahushållning. Det var ett mycket strävsamt liv nybyggarna förde, men det fostrade dem till att bli något av levnadskonstnärer.