Med anledning av regeringens förslag hösten 2016 att slå samman Östasiatiska, Medelhavs- och Etnografiska museerna, vilket kritikerna menar kommer att ödelägga samlingarna, skingra kunskapen om dem, samt stänga ner biblioteken, anordnade Ax:sonJohnsonstiftelsen ett seminarium som dokumenteras i här i form av ett antal essäer.

Frågan aktualiserades om svenska staten är rätt huvudman för att vårda, bevara och låta beforska det fantastiska svenska och internationella kulturarvet? Hur ser svensk museipolitik ut ur ett historiskt perspektiv. Borde museerna skyddas från partipolitisk inblandning och i så fall hur? Klarar staten av sitt uppdrag?