Fredriks Bremers amerikaresa mellan 1849 och 1851 framställs ofta som ett unikt företag. Detta är en överdrift. Den svenska författarinnan är bara en av många europeiska intellektuella under 1800-talet som studerar samhällslivet i USA på ort och ställe. En korrekt bedömning av hennes insats fordrar att hon jämförs med sina föregångare - t.ex. Frances Trollope, Alexis de Tocqueville, Harriet Martineau och Charles Dickens.

Fredriks Bremers mångåriga planer på att besöka USA mognade till beslut revolutionsåret 1848. Reformrörelserna i Europa hade misslyckats och mot den bakgrunden framstod det amerikanska experimentet i förklarad dager. Visserligen insåg den svenska resenären så småningom att hennes tro på USA som ett idealsamhälle var felaktig, men hon bevarade en optimistisk grundsyn på landet. I det brev som avslutar hennes reseskildring Hemmen i den Nya Verlden (1853-1854) skrev hon att amerikanarna dock gjort »allvar af att grundlägga Guds rike på jorden».

I denna undersökning studeras Fredriks Bremers reaktioner på det amerikanska samhället mot bakgrund av äldre och samtida amerikadebatt och hennes politiska, sociala och religiösa värderingar. De fyra första kapitlen behandlar författarinnans syn på det politiska och det religiösa livet, kvinnans ställning och slaveriet. I två avslutande kapitel belyses hennes försök att forma en helhetsbild av USA och tolka unionens förflutna och framtid. En återkommande punkt i framställningen är betydelsen av Fredriks Bremers kristna liberalism för hennes bild av nya världens samhälle.