I arkeologi brukar man argumentera för sannolikheten hos en utsaga med stöd av problematisering, provisoriska kontexter och teoriprövning. Arbetssättet skiljer sig väsentligt från historieämnets källanalytiska strävan att nå en svårfångad empirisk sanning. Den här metodologiska skillnaden har förmodligen bidragit till uppfattningen att medeltidens fyra sekel skulle vara "början på historien" och den fyra gånger så långa järnåldern ett arkeologiskt förstadium.

Den här studien syftar bl.a. till att sammanföra arkeologiska källor med historiska och ge exempel på kontinuiteter som kan närma arkeologiämnets järnålder till historieämnets medeltid. En särskild utgångspunkt är att även texter ska kunna ses som artefakter och analyseras enligt arkeologiskt arbetssätt.

Boken utgår från de sex huvudkontexterna berättarkultur, etik, odalsideologi, sociopolitik, heterarki och ekonomisk-historia. Inom dessa sammanhang diskuteras normer och traditioner rörande bl.a. heder och ära, äktenskap och allianspolitik, hushållsföreståndare och förmyndarskap, metronymika och patrilinearitet, maktordningar och social jämvikt samt självförsörjning och överskottsproduktion.