Anna Vasa (1568–1625), dotter till Johan III och Katarina Jagellonica, levde en stor del av sitt liv vid brodern Sigismunds hov i Polen. Sjuklig och utan egen familj som hon var, tydde hon sig till familjen Gyllenstierna och fann glädje i att på alla sätt engagera sig som dess välgörare. I slutet av 1990-talet hittades 24 dittills okända brev, skrivna på svenska, från prinsessan Anna till huvudsakligen Sigrid och Johan Gyllenstierna, i det polska riksarkivets avdelning i Toruń. Det är dessa som här ges ut i en diplomatarisk, kommenterad utgåva.
Boken är en utvidgad och bearbetad upplaga av en tidigare version från 2002. Breven ger en intim, levande och rörande bild av en ståndsmedveten, hängiven lutheransk, men ensam kvinnas vedermödor och glädjeämnen mitt i – men ändå på många sätt utanför – den nordeuropeiska senrenässansens praktfulla hovliv och dramatiska storpolitik.