Svenska ämbetsmän och politiker ändrade under hösten 1942 sin tidigare restriktiva eller likgiltiga hållning gentemot utsatta judar. I stället försökte man aktivt rädda livet på judar som vistades i de av Nazityskland ockuperade länderna - människor som hotades av deportation och död.
I denna bok undersöks hur svenska myndigheter använde ett alldeles särskilt verktyg: att bevilja sådana utländska judar svenskt medborgarskap, trots att dessa inte ens bodde i Sverige och alltså långt ifrån uppfyllde de formella kraven på fem års vistelse i landet. Det handlade om judar från ett tiotal länder, bland annat norska, danska och ungerska judar. Ett medborgarskap kunde väga tyngre än provisoriska pass eller skyddspass, som också utfärdades, och kunde öka chanserna till utresetillstånd.
Genom att använda denna metod, försiktigt och strategiskt, lyckades man rädda ett antal människor undan Förintelsen - trots att tyska myndigheter snart markerade att de inte tänkte acceptera naturalisationer som tydligt syftade till räddning. I många fall kom dock insatserna för sent: den nynaturaliserade personen hade redan mördats.

CARL HENRIK CARLSSON är docent i historia vid Uppsala universitet. Bland hans böcker märks Judarnas historia i Sverige (2021), som nominerades till såväl Augustpriset som Stora fackbokspriset, Källor till judarnas historia i Sverige (2022), Integration mot alla odds? En longitudinell kohortstudie av östjudars barn i Sverige, 1880-1920 (2024), Svensk diskrimineringsantisemitism 1860-1945. Kontinuitet eller diskontinuitet? (2025) samt Aaron Isaac. Sveriges förste jude (2025), som tilldelades Stora fackbokspriset.