I skulptören och tecknaren Johan Tobias Sergels (1740–1814) konstnärskap samsas det offentliga och det privata, högstämdhet och uppsluppenhet, bild och självbild, nyklassicism och romantik och, i förlängningen, fantasi och verklighet. I Sergels liv löpte samtidigt, som en röd tråd, motsättningen mellan den å ena sidan socialt begåvade och hyllade konstnären och å andra sidan en konstnärernas konstnär: melankolisk, nyskapande och provokativ.

Boken presenterar Sergel i helfigur, de starka kontrasterna i hans liv och konst, där möten mellan högt och lågt är ett återkommande tema. Här tas för första gången ett bredare grepp om fenomenet Sergel och betydelsen av hans konstnärskap för utvecklingen av samtida konst och kultur, både nationellt och internationellt: varför Sergel allt sedan hans egen tid kallats för »Sveriges främsta konstnär».